Som tidigare nämnt får man en vardag var än man befinner sig över en längre tid. När man har en vardag och börjar känna sig som hemma på en plats är det lätt att bli hemmablind och glömma de spännande saker man faktiskt har runt omkring sig - därför bestämde vi oss idag för att vara lite turistiga och gå på El Museo de la Revolución.
Nicaraguas moderna historia i 4 meningar:
USA började bygga militära baser i Nicaragua från 1916, och ledaren för geriljakriget som därmed påbörjades för att köra ut gringosarna är idag Nicaraguas största nationalhjälte; Augusto César Sandino. Han blev mördad av den påföljande USA-insatta diktatorn Somoza; vars efternamn skulle komma att styra landet med järnhand under 43 år tills han blev störtad av vänsterinriktade FSLN (Frente Sandinista Liberación Nacional) i 1979. Detta var inte populärt gringo-land, som satte igång ytterligare kamper genom att stödja geriljagruppen Contras, vilka skulle utvecklas till ett inbördeskrig som varade i 10 år. Efter en några kilo konservatism och liberalism under 1990-talet sitter nu FSLN åter igen vid makten - med samma man i spetsen som ledde revolutionen mot Somoza; Daniel Ortega.
Med historien på ryggen blir Nicaragua rikare; vi förstår gatukonsten bättre och vi vet vad som ligger bakom FSLN-paraderna som härjar i gatorna var och varannan dag. Vi förstår också glöden och stoltheten i Jorges ögon när han guidar oss runt på revolutionsmuseet och berättar historien om det han själv var med och kämpade för i norra Nicaragua för 12 år sedan. Det är givande det med att resa; att lära och att känna saker på kroppen; men strået vassare är kanske det att bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar