Bröd och Fred

 

 

 



För att lyckas hantera berget av läxor under denna milt sagt intensiva termin sätter man sig på stans lilla franska café Pan &Paz, som vackert nog betyder bröd och fred. Ja, det är kanske lite tråkigt att gå på fransk café i Nicaragua - men det är omöjligt att beskriva hur gott det är med riktigt grovt bröd och god ost efter månader med packeterat korvbröd och wanna-be-ost alá ljusrosa gummi. Dessutom har de stans bästa croissant (som sött nog också är lösenordet till wifi).

Priserna är ju något som fortfarande chockar en i det här landet - för en stor sandwich, färskpressad apelsinjuice, en croissant och en stor kaffe betalar man exakt 23,50 norska kronor - sånna cafépriser kan man  leva med eller? *croissant-nörd-extas*

Och till slut, när vi ändå är inne på både Frankrike och bröd, måste jag få tillägga dagens funfact;
Trollstav heter inget mindre än "baguette magique" på franska - lycka!

Turister i León

 

Som tidigare nämnt får man en vardag var än man befinner sig över en längre tid. När man har en vardag och börjar känna sig som hemma på en plats är det lätt att bli hemmablind och glömma de spännande saker man faktiskt har runt omkring sig - därför bestämde vi oss idag för att vara lite turistiga och gå på El Museo de la Revolución.

Nicaraguas moderna historia i 4 meningar:
USA började bygga militära baser i Nicaragua från 1916, och ledaren för geriljakriget som därmed påbörjades för att köra ut gringosarna är idag Nicaraguas största nationalhjälte; Augusto César Sandino. Han blev mördad av den påföljande USA-insatta diktatorn Somoza; vars efternamn skulle komma att styra landet med järnhand under 43 år tills han blev störtad av vänsterinriktade FSLN (Frente Sandinista Liberación Nacional) i 1979. Detta var inte populärt gringo-land, som satte igång ytterligare kamper genom att stödja geriljagruppen Contras, vilka skulle utvecklas till ett inbördeskrig som varade i 10 år. Efter en några kilo konservatism och liberalism under 1990-talet sitter nu FSLN åter igen vid makten - med samma man i spetsen som ledde revolutionen mot Somoza; Daniel Ortega.

Med historien på ryggen blir Nicaragua rikare; vi förstår gatukonsten bättre och vi vet vad som ligger bakom FSLN-paraderna som härjar i gatorna var och varannan dag. Vi förstår också glöden och stoltheten i Jorges ögon när han guidar oss runt på revolutionsmuseet och berättar historien om det han själv var med och kämpade för i norra Nicaragua för 12 år sedan. Det är givande det med att resa; att lära och att känna saker på kroppen; men strået vassare är kanske det att bo.

Gangnam Style Nica Style!

Ladies and Gents, we are proud to release our contribution to pop history, hold on to your horses and enjoy; Gangnam Style NICA style! (OBS! Se på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=LElkBx-RErE för bättre kvalitet!)

 

Scratch!

"Varför?" kan man fråga sig. Det frågar jag mig själv ibland också.

Nicaraguansk Sjukvård x2

När vi backbackade runt i Central-Amerika i våras lyckades jag stuka foten rejält när vi spelade basket i Leon, och var i starkt behov av ett par kryckor för att kunna ta mig runt. När jag började fråga runt efter ett sjukhus en fredag kväll blev jag guidad av stolta stadsbor till det kommunala sjukhuset i Leon, "det är gratis, alltså du behöver inte betala någonting!" Gratis sjukvård är inget som växer på träd i Sydamerika, det är en big deal, och verkligen något att vara stolt över.

Efter att Espen lyft mig förbi en svettig kö in till en källarvåning får jag besked om att skutta upp till röntgen på 4e våningen; hiss på ett sjukhus är inte nödvändighet utan en lyx. Väl nere hos läkaren igen försöker jag förklara att jag bara behöver ett par kryckor för att kunna ta mig runt, jag har nämligen stukat samma fot ett antall gånger tidigare och är väl medveten om att den bara ska tejpas och vilas i några dagar innan jag börjar gå på den igen. Den manliga läkaren och hans 5 kvinnliga assistenter(jag skämtar inte) hade dock andra planer och gipsar mitt ben helt upp till knät(utan att rengöra benet innan) i en mycket suspekt vinkel innan de ger mig beskedet; "du kan komma tillbaka om 12 veckor så tar vi av gipset igen".

Vid frågan om kryckor hänvisas jag till stadens kryckaffär, som öppnar på måndag eftermiddag - alltså ca 3 dygn senare. Resultatet blir till att jag tar en taxi hem, klipper upp gipset, och låter Espen leka starke Adolf i några dygn. Det är speciellt när man som outbildad inom sjukvården kan ifrågasätta en läkares beslut, och sedan genomföra det på sitt sätt med bra resultat.

Med denna historia i bakhuvudet var jag en smula skeptisk när sjuksyrran på den betydligt mindre kommunala sjukmottagningen i San Juan Del Sur ville sy mig i pannan efter en incident som jag gärna skulle vilja kalla surfolycka men som i verkligheten var *klumpig flodko försöker sig på sin andra våg efter totalt två minuters kontakt med en surfbräda i sitt liv, misslyckas, och får surfbrädespetsen i tinningen*.

På den vägen var det att vi avbröt vår mysiga beachtown-vistelse för att ta en taxi in till Managua och det privata militärsjukhuset i natt; där jag känner mig trygg, lägger mig ner på en brits, får bedövning, och känner vagt hur läkaren viftar och syr runt mitt ögonbryn när öga nr.2 plötsligt får syn på en aningen större myrfamilj som banar sin väg över väggen 20 cm från mitt ansikte. Frågan smyger sig upp till pannan; ska jag vara skeptisk nu eller...? Svaret kommer; du kan egentligen bara vara sjukt tacksam för sjukvården som du är uppväxt med.

Stygnet blev garanterat jättebra, och jag mår finemang. Men exempel som detta, då man förstår hur bra man har det där hemma, dyker upp för jämnan, och är nog väldigt nyttiga att se och uppleva - så tummen upp för myrcocktail i såret!       

Med Munnen Full av Ägg

Vaknar kl sju och går ute i köket.. där ligger Mike och gungar hängmattan, med sin espresso i handen. Han har redan legat här i två timmar och filosoferat, så när man börjat puttra på sitt eget kaffe är han redo att dela med sig sina fina tankar och filosofier.. på det här viset slutar varje morgon upp med att diskutera universum, livet och allting med munnen full av ägg och ljusrosa ost - en mycket fin start på dagen.

Idag tog vi farväl av vår kära rumskompis Mike - en livsnjutande pensionerad advokat från North Carolina som för tillfället bara luffar runtom i världen och chillaxar ganska hårt. Snart far han vidare mot Mikronesien - vi önskar dig allt gott!