Mooves like GB

Har nu tränat och svettats på dessa fräna moovs i timtal och det är fasen inte lätt att kombinera ansiktsuttrycket, den bakåtlutande diggande axeln + carefaceunderarmarna - Mattias du är vår dansgud, och vi saknar dig och hoppas du mår bra :)

Inlåst

Och så var man i en random fjällby i Colombias högländer, där befolkningen faktiskt går med poncho och cowboyhatt helt utan hint av ironi. Det gillas. Här sitter vi inlåst i en vecka bakom byns sällsynt lyckliga dörrar för att skriva vår slutuppsats. Men det funkar fint det också. 

Ursäkta, jag måste bara dansa lite!

                                        

Landet som bröt alla fördommar, Colombia! Det endaste som är vackrare än staden Cartagena är människorna som bor i den. När vi stoppar med bussen i de allra fattigaste hamnområdena på väg ut mot stranden möts vi av denna syn - lyckligare finns ju inte!

Från TV till Finkan

Och plötsligt tog det slut! Den sista veckan i León fylldes med examensnoja, croassainter, galendans, tårar och ett litet TV-besök... What? Jo, en snubbe stoppade mig och Espen random på gatan och frågade om det var vi som hade gjort Gangnam Style Nica Style videon. Han hade nämligen sett den på TV kvällen innan och var jätteimponerad och ville intervjua oss för den lilla lokala TV-kanalen som han själv jobbade på. Själva blev vi en smula chockade eftersom vi hade noll aning om att videon hade visats på nationell TV kvällen innan -*gallo pinton i halsen* men ansåg att en spansk intervju på Nicaraguansk lokal-TV är ett reseminne värt att skaffa och tackade glatt ja.

Själva upplägget skulle dock visa sig att vara lite mindre glamouröst än vad vi hoppats på. Vi blir avsläppta framför några plåtskjul ute i slumområdet Subtiava utanför León. Dem som bemöter oss har ingen aning om vem vi är och vill knappt släppa inn oss. Programledaren anländer 5 minuter innan direktsändningen börjar, och då har dem ännu inte lyckats transformera videon till riktigt format(som btw inte lyckades förrän 5 min efter att sändningen egentligen var slut). Själva intervjun blir avbruten ett antal gånger av flummiga högljudda medarbetare som skuttar in och ut av bild, plötsligt byter vi programledare utan förklaring - ja, allt var ganska oplanerat kan man säga! Dessutom ville programledaren prompt att jag skulle dela ut min personliga facebook och emailadress till alla tv-tittare, när jag svarar att dem är privata skämtar han till det med att påstå att jag är en väldigt konservativ kvinna (What?) Men ack så underhållande och kul, nu har vi ju faktiskt lärt oss TV-Grönklitt är mer seriöst än kanal 55, Nicaragua - även om den faktiskt sänder ut till hälften av Nicaraguas befolkning.

Dagen efter påbörjades vår bussresa neråt på kontinenten! Första stopp San José, Costa Rica - och sjäääälvklart har någon liten luring snappat till sig min plånbok (med körkort & visakort x2) under sista bussetappen, vilket gör att vi måste tillbringa mestadels av våra 8 timmar i huvudstaden med att skriva rapporter på polisstationen *hipphurra* Kan dock rekommendera tica-polis framför den i Belize, Nicaragua och Panama, börjar ju bli rutinerad!

Nu är vi framme i Panama City efter 40 timmar spenderat på en buss av de senaste 48. I morgon flyger vi till Cartagena, Colombia och äventyret har börjat - vilket betyder att jag och Espen dansar äventyrsdansen.

13 viktiga funfacts!

Lär känna den Nicaraguanska kulturen med dessa 13 nogranna observerade funfacts!  

• Det är helt socialt accepterat att kalla varandra för tjockis - även om du inte känner personen ifråga.
• Man är dödsdömd om man inte kan vissla; utan denna egenskap kan man nämligen inte stoppa bussen och får på så vis sitta kvar till sista stopp (vilket gör visselfattiga Espen och mig själv till en dårlig kombination). 
• Alla cyklar extremt hjulbent eftersom  man är van vid alltid ha en person på det hemmasnickrade extrasätet man har mellan sadeln och styret.
• Om man använder ett linne som inte klistrar sig som ett svettigt korvskinn om kroppen och var enda liten valk betyder det att man är gravid.
• För att få arbeta som gatuförsäljare måste man genomgå ett särskilt röstprov där man bedömer hur gott rösten skär genom bl.a. ljudet av en bussmotor, betongväggar och vulkanutbrott. 
• På karibiska kusten i Nicaragua firar man "palo de mayo" vilket betyder majstång, denna symboliserar mannens könsorgan och är en hyllest till jordens fruktbarhet. Man klär in majstången i blad och blommor och dansar runt den... ringer det en klocka någon?
• Det mest prestigefyllda yrket är valfri anställning på stans supermercado eftersom de har aircondition.
• För att dölja sitt undvikbara svett som man samlar på sig under en dag använder man, i motsättning till skandinavisk filosofi, två lager kläder i stället(!!!) då ser man ju inte hur svettigt lager nr ett är.
• "Dörrtörskelpar" är ett vanligt fenomen bland ungdomen; tjejen får inte gå ut, och killen får inte komma in, därför sitter man på dörrtörskeln och det går tydligen lika bra det.
• En vanlig färsk nicaraguansk födelsedagstårta (köpt på ett bageri) har minst 12 färger och ett hållbarhetsdatum på ca 4 månader.
• Man producerar något av världens bästa kaffe, men när man beställer en kaffe i den egna kaffehuvudstaden Matagalpa får man serverat en påse snabbkaffe och en kopp med varmt vatten. Hipp hurra för globalisering!
• I stället för att ha dödsannonser i tidningen har man en raggarbil med massiva högtalare som fluffar runt i staden och annonserar på glad reklamspanska vem som gått bort.
• I stället för att bromsa i en korsning tutar man ca 50 m från korsningen och räknar med att varenda tänkbara fara har hört ditt tut, på så vis blir det en sparar man en massa bromsande under en arbetsdag som taxichaufför (gäller även cyklar och deras plingor).

Cockadudlidu!

                                                                                                               "The Gimp"

Vi har en kompis her i leon ved navn jeff, som har innført cockfighting som sin regelmessige søndags aktivitet. Cockfighting er da 2 haner som slåss til døden i et bur omringet av tilskuere, til stor jubel. Denne aktiviteten er heldigvis ikke tillatt i norge, men her i leon er det ikke bare tillatt men det reklameres for også. Etter en stund med overtaling så fulgte jeg da til slutt med på denne ”hanekampen” og fikk som følger en opplevelse jeg sent vil glemme.

Regler:  2 minutters runder, kamp til døden, en dommer som hisser opp hanene med en annen hane som er ikledd en slags lӕrhåndveske ”the gimp”, og henger på en knagg i ringen. og under kampens forløp, om så tilfelle en av ”utøverne” skulle besvime så tar dommeren opp hanen og suger opp blodet gjennom halsen dens slik at den skal våkne opp og vӕre fit for fight igjen.

Jeg gikk inn i dette med  et ganske så åpent sinn, jeg har lӕrt at om man skal oppleve alle aspekter av kulturen i et land kan man ikke vӕre hårsår. Og at man ikke kan komme inn som turist og påpeke at det og det er feil; forskjellige kulturer er forskjellige kulturer.

That being said. Jeg fant fort ut at cockfighting ikke var noe for meg. Det var like barbarisk som det jeg hadde forestilt meg, Mellom dommerne som ropte ut skjellsord vӕrt tredje sekund for å hisse opp hanene, ”the gimp”, og dracula gjenopplivelsesprosessen, så satt jeg igjen med en vond bismak i munnen av skam, og sympati.

Men uansett om jeg aldri kan se en hane i øynene igjen etter dette, så takker jeg jeff for denne opplevelsen, og håper med hele mitt hjerte at denne aktiviteten får sine restriksjoner også her i landet.  

Baak baketi baak: we shall overcome

Bröd och Fred

 

 

 



För att lyckas hantera berget av läxor under denna milt sagt intensiva termin sätter man sig på stans lilla franska café Pan &Paz, som vackert nog betyder bröd och fred. Ja, det är kanske lite tråkigt att gå på fransk café i Nicaragua - men det är omöjligt att beskriva hur gott det är med riktigt grovt bröd och god ost efter månader med packeterat korvbröd och wanna-be-ost alá ljusrosa gummi. Dessutom har de stans bästa croissant (som sött nog också är lösenordet till wifi).

Priserna är ju något som fortfarande chockar en i det här landet - för en stor sandwich, färskpressad apelsinjuice, en croissant och en stor kaffe betalar man exakt 23,50 norska kronor - sånna cafépriser kan man  leva med eller? *croissant-nörd-extas*

Och till slut, när vi ändå är inne på både Frankrike och bröd, måste jag få tillägga dagens funfact;
Trollstav heter inget mindre än "baguette magique" på franska - lycka!

Turister i León

 

Som tidigare nämnt får man en vardag var än man befinner sig över en längre tid. När man har en vardag och börjar känna sig som hemma på en plats är det lätt att bli hemmablind och glömma de spännande saker man faktiskt har runt omkring sig - därför bestämde vi oss idag för att vara lite turistiga och gå på El Museo de la Revolución.

Nicaraguas moderna historia i 4 meningar:
USA började bygga militära baser i Nicaragua från 1916, och ledaren för geriljakriget som därmed påbörjades för att köra ut gringosarna är idag Nicaraguas största nationalhjälte; Augusto César Sandino. Han blev mördad av den påföljande USA-insatta diktatorn Somoza; vars efternamn skulle komma att styra landet med järnhand under 43 år tills han blev störtad av vänsterinriktade FSLN (Frente Sandinista Liberación Nacional) i 1979. Detta var inte populärt gringo-land, som satte igång ytterligare kamper genom att stödja geriljagruppen Contras, vilka skulle utvecklas till ett inbördeskrig som varade i 10 år. Efter en några kilo konservatism och liberalism under 1990-talet sitter nu FSLN åter igen vid makten - med samma man i spetsen som ledde revolutionen mot Somoza; Daniel Ortega.

Med historien på ryggen blir Nicaragua rikare; vi förstår gatukonsten bättre och vi vet vad som ligger bakom FSLN-paraderna som härjar i gatorna var och varannan dag. Vi förstår också glöden och stoltheten i Jorges ögon när han guidar oss runt på revolutionsmuseet och berättar historien om det han själv var med och kämpade för i norra Nicaragua för 12 år sedan. Det är givande det med att resa; att lära och att känna saker på kroppen; men strået vassare är kanske det att bo.

Gangnam Style Nica Style!

Ladies and Gents, we are proud to release our contribution to pop history, hold on to your horses and enjoy; Gangnam Style NICA style! (OBS! Se på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=LElkBx-RErE för bättre kvalitet!)

 

Scratch!

"Varför?" kan man fråga sig. Det frågar jag mig själv ibland också.

Nicaraguansk Sjukvård x2

När vi backbackade runt i Central-Amerika i våras lyckades jag stuka foten rejält när vi spelade basket i Leon, och var i starkt behov av ett par kryckor för att kunna ta mig runt. När jag började fråga runt efter ett sjukhus en fredag kväll blev jag guidad av stolta stadsbor till det kommunala sjukhuset i Leon, "det är gratis, alltså du behöver inte betala någonting!" Gratis sjukvård är inget som växer på träd i Sydamerika, det är en big deal, och verkligen något att vara stolt över.

Efter att Espen lyft mig förbi en svettig kö in till en källarvåning får jag besked om att skutta upp till röntgen på 4e våningen; hiss på ett sjukhus är inte nödvändighet utan en lyx. Väl nere hos läkaren igen försöker jag förklara att jag bara behöver ett par kryckor för att kunna ta mig runt, jag har nämligen stukat samma fot ett antall gånger tidigare och är väl medveten om att den bara ska tejpas och vilas i några dagar innan jag börjar gå på den igen. Den manliga läkaren och hans 5 kvinnliga assistenter(jag skämtar inte) hade dock andra planer och gipsar mitt ben helt upp till knät(utan att rengöra benet innan) i en mycket suspekt vinkel innan de ger mig beskedet; "du kan komma tillbaka om 12 veckor så tar vi av gipset igen".

Vid frågan om kryckor hänvisas jag till stadens kryckaffär, som öppnar på måndag eftermiddag - alltså ca 3 dygn senare. Resultatet blir till att jag tar en taxi hem, klipper upp gipset, och låter Espen leka starke Adolf i några dygn. Det är speciellt när man som outbildad inom sjukvården kan ifrågasätta en läkares beslut, och sedan genomföra det på sitt sätt med bra resultat.

Med denna historia i bakhuvudet var jag en smula skeptisk när sjuksyrran på den betydligt mindre kommunala sjukmottagningen i San Juan Del Sur ville sy mig i pannan efter en incident som jag gärna skulle vilja kalla surfolycka men som i verkligheten var *klumpig flodko försöker sig på sin andra våg efter totalt två minuters kontakt med en surfbräda i sitt liv, misslyckas, och får surfbrädespetsen i tinningen*.

På den vägen var det att vi avbröt vår mysiga beachtown-vistelse för att ta en taxi in till Managua och det privata militärsjukhuset i natt; där jag känner mig trygg, lägger mig ner på en brits, får bedövning, och känner vagt hur läkaren viftar och syr runt mitt ögonbryn när öga nr.2 plötsligt får syn på en aningen större myrfamilj som banar sin väg över väggen 20 cm från mitt ansikte. Frågan smyger sig upp till pannan; ska jag vara skeptisk nu eller...? Svaret kommer; du kan egentligen bara vara sjukt tacksam för sjukvården som du är uppväxt med.

Stygnet blev garanterat jättebra, och jag mår finemang. Men exempel som detta, då man förstår hur bra man har det där hemma, dyker upp för jämnan, och är nog väldigt nyttiga att se och uppleva - så tummen upp för myrcocktail i såret!       

Med Munnen Full av Ägg

Vaknar kl sju och går ute i köket.. där ligger Mike och gungar hängmattan, med sin espresso i handen. Han har redan legat här i två timmar och filosoferat, så när man börjat puttra på sitt eget kaffe är han redo att dela med sig sina fina tankar och filosofier.. på det här viset slutar varje morgon upp med att diskutera universum, livet och allting med munnen full av ägg och ljusrosa ost - en mycket fin start på dagen.

Idag tog vi farväl av vår kära rumskompis Mike - en livsnjutande pensionerad advokat från North Carolina som för tillfället bara luffar runtom i världen och chillaxar ganska hårt. Snart far han vidare mot Mikronesien - vi önskar dig allt gott!

Guitar Mania

Veckans investering: Gitarr! Som backbacker har man ju all tid i världen att lära sig spela gitarr tänkte vi och dissade läxorna i två dygn.. attans för skolan, *lycklig i själen, dunkar huvudet i väggen* för oss! :D Än så länge går det i Leonard Cohen, Bob Dylan och Tallest Man on Earth - behöver dock lite nya spel+sång vänliga artister - förslag någon?

Cumpleaños Feliz!

                                                                                                                    

Pride Festival

Som tidigare nämnt får Los Nicas aldrig nog av parader och fest - idag firades helgonet San Jeranimo samtidigt som det var pridefestival. Historien bakom dessa dansande tjurar har vi dock tyvärr inte lyckats klura ut ur någon - men underhållande är det! 

En Helt Vanlig Dag

Första gången vi vaknade av detta gick vi ut på gatan och tänkte "coolt". Om en specifik händelse som ger ett starkt första intryck börjar upprepas flera  gånger dagligen över en längre tidsperiod har dock den samma händelsens tidigare upplevda "coolhet" en tendens att avta. Denna typ av "avcoolningsprocess" har pga. våran nuvarande bostadsort både börjat, jobbat sig igenom alt framställt material, samt avslutats när det kommer till den här typen av religiösa firanden.. Thumbs up for Virgin Mercedes!    

Slut på Citron

Dagens funfact: Det finns inte citron i Nicaragua - varken odlad eller importerad. Å andra sidan finns det väldigt mycket lime - söt sådan, som är perfekt gott att pressa i vattenglaset, mums.

Var man än bestämmer sig för att slå sig ner så blir det efter ett tag vardag - och trots ett nytt språk, lite trevliga kulturkrockar här och där, och vanan att duscha fem gånger om dagen, så har det faktiskt blivit vardag. Vi går i skolan 5 dagar i veckan där vi nöter spansk grammatik och har en och annan filosofisk diskussion huruvida det kommer sig att evangelisterna vuxit så fort i Brasilien. Pausitan intas under palmbladen på stillahavskusten, man kanske badar en sväng, ligger i hängmattan eller ber Chele om att klättra upp i den 10 meter höga palmen bredvid och hämta ner en kokosnöt som man kan smaska på.. får oftast svaret "dos minutos pendejo" (två minuter ditt arsle), alltid lika trevligt.

Resultatet av spanskalektionerna framgår i taxibilen, då man har tur om man lyckas förstå 10% av det chauffören glatt mumlar på Nica-dialekt. Resultatet av de individuella salsalektionerna visas upp varje torsdag på La Olla Quemadas salsakväll. Och resultatet av de dagliga "Nicaragua-firar-sitt-742a-skyddshelgon-idag" - raketerna som pågår hela natten, visas upp av sömnbristen varje morgon. Vi njuter!

It's Business Time

Och så skulle det bloggas! Monos del Mundo har nu intagit och stadgat sig i Leon, Nicaragua. Ett läsår med spanska och latinamerikastudier ska mixas med en dos av klassisk backpacking; Colombia, Cuba, Peru och Bolivia ska upplevas innan nästa termin börjar i Buenos Aires, Argentina - hela 8 månader utan knäckebröd och brunost (hur ska vi överleva!?) Skriver här en gång ibland för att ge er där hemma lite inside information om hur saker och ting går till här på andra sidan Atlanten; hasta ahora - magnífico!