Underverk, Wrestling och Storstad

Det har varit hektiska sista veckor. Peru avslutades med ett  besök till ett av världens sju nya underverk - Macchu Picchu. Där strosade vi runt i våra nyinköpta peruanska ullmössor med öronlappar och lamamönster och kände historiens vingslag i ett fantastiskt vackert fjällandskap.

Samma kväll tog vi en nattbuss till Bolivias huvudstad, och en dag senare satt vi i VIP-sektionen på det lokala kulturevenemanget "Cholitas Wrestling". Vilket är en tillställning där traditionellt klädda damer som hon här bredvid 'skådespelar' brutala akrobatiska fighter i en boxningsrink med en mildt sagt upphetsad publik, där man bland annat kunde se gamla damer i 80års-åldern ställa sig upp under en sekund av tystnad och skrika för full hals "MAAAAATAALOOO!" (döda honom!).

Efter bare tre dagar i La Paz flög vi vidare till våran slutdestination - Buenos Aires i Argentina. Lägenheten var redan fixad men dög bara i en vecka då vi ville bo lite mer centralt i denna 14-miljoner-stad. Så nu bor vi på 5e våningen i en mys-skabbig men ack så charmig 40-tals-tvåa med balkong och fin utsikt över tango - huvudstaden. Vi har haft reunion med alla vänner från Nicaragua, börjat skolan för fullt, och störtförälskat oss i denna italiensk-influerade stad där en flaska lokalt rödvin kostar en tjuga och 9 gånger av 10 som man frågar om vägen får en excentrisk teaterföreställning - fantastiska männinskor!

Life is a Rollercoaster!

Å som Ronan Keating träffar våra sinnen just nu - Life is a Rollercoaster, you just got to ride it! Att resa och upptäcka världen är ju något av det mest lärorika och fantastiska man kan göra; men hur charmigt det än är att kunna packa ner hela sitt liv i en ryggsäck finns det också saker man efter ett tag gärna skulle klara sig utan i backpackerlivet. I-landsproblem självfallet, men svåra att förneka.

Vi överlevde för några dagar sen 65 timmar på en buss som dedikerade sig fullhjärtat till spansk-dubbade robot-filmer. Vi bor i dorms med minst 6-7 andra snarkande backpackers som precis som oss luktar jättegott efter dagar av resande utan att duscha och veckor av resande utan att tvätta kläder, alla med olika dygnsrytmer och minst sagt exprimentella hygienvanor. Vi står flitigt i kö med sprickande blåsor mitt på natten för att få använda det efterlängtade toalettpapperfria-badrummet. Det lilla kylskåpet hostellet investerade i för 30 år sedan delas av 100 människor, 70 som redan åkt därifrån men vars mat möglar kvar, och 30 som förgäves slåss för att ens egna matvaror ska få ligga kvar i sprickorna mellan mysalkisarnas öl, som självklart är första prioritet. Det finns inte en enda stekpanna från senare än 70-talet, man vänjer sig sannerligen till att äta brända ägg - MUMS.

Jag kanske inte har rätt att säga att jag kommer från kollektiv-älskande-ju flera ju bättre-hippie-Skattungbyn just nu, men måste erkänna att lägenheten i Buenos Aires frestar kraftigt vissa stunder. Men så har vi Ronan Keating till tröst när det blir tuffa tider och då känns allt så mycket bättre - vi sätter ett leende på läpparna och hoppar på nästa dygnsbuss till Cusco - Macchu Picchu här kommer vi!

Ett Annorlunda Land

Första updaten på länge - fruktansvärt dåliga internetförbindelser på Cuba, vilket har sin charm när man är där i 2 veckor men kanske inte mycket längre än så. När man själv inte kan komma till Skattungbyn och hem till familjen över jul måste jag erkänna att det är lyxigast i världen när dem kommer till dig - vi firade jul med mamma och pappa i ett lite mer exotiskt land i år, vilket inte alls var så tokigt, även om det inte kändes som jul precis. Vi har strosat gatorna i Havanna och lyssnat på den fantastiska gatumusiken, tittat på konst och människor. Vi har vandrat i Valle de Viñales, besökt tobaksbönder och provsmuttat hemmarullade cigarrer. Vi har skådat de en gång vackra, numera fallfärdiga kolonialhusen i Havanna, suckat över den ensformiga maten och hunnit tröttna på Che Guevaras avbild (en snubbe hade hans klassiska  porträtt som frisyr!). Vi har flytit runt i turkost vatten utanför Trinidad, dagsvandrat till vattenfall med 80-åriga gamla tanter och koldioxid-förgiftats i baksätet på gamla sovjetbilar. Vi har spelat gitarr med Doña Marta, tagit salsakurs och sorgligt skakat på huvudet när gamla damer stoppar dig på gatan och ber dig om en tvål. Vi har stått i kö i 2 timmar för att få köpt en bussbiljett i ett system som skriker om förnyelse, blivit vattenballong-bombarderade i en coco-taxi under nyårsnatten och utnyttjat landets fantastiska tillgång på läkare med en smärre öroninflamation. Extremt lärorik resa, men framför allt bäst att få lite besök hemifrån.

Och på tal om besök - så är var och en som tråkar sig under våren varmt välkomna till min och Espens nyfixade lägenhet i centrala Buenos Aires som vi anländer om en dryg månad. Vi älskar besök!!! Men just nu ska Peru och Bolivia upplevas, så sticker dit i morn. Hörs!