Ursäkta, jag måste bara dansa lite!

                                        

Landet som bröt alla fördommar, Colombia! Det endaste som är vackrare än staden Cartagena är människorna som bor i den. När vi stoppar med bussen i de allra fattigaste hamnområdena på väg ut mot stranden möts vi av denna syn - lyckligare finns ju inte!

Från TV till Finkan

Och plötsligt tog det slut! Den sista veckan i León fylldes med examensnoja, croassainter, galendans, tårar och ett litet TV-besök... What? Jo, en snubbe stoppade mig och Espen random på gatan och frågade om det var vi som hade gjort Gangnam Style Nica Style videon. Han hade nämligen sett den på TV kvällen innan och var jätteimponerad och ville intervjua oss för den lilla lokala TV-kanalen som han själv jobbade på. Själva blev vi en smula chockade eftersom vi hade noll aning om att videon hade visats på nationell TV kvällen innan -*gallo pinton i halsen* men ansåg att en spansk intervju på Nicaraguansk lokal-TV är ett reseminne värt att skaffa och tackade glatt ja.

Själva upplägget skulle dock visa sig att vara lite mindre glamouröst än vad vi hoppats på. Vi blir avsläppta framför några plåtskjul ute i slumområdet Subtiava utanför León. Dem som bemöter oss har ingen aning om vem vi är och vill knappt släppa inn oss. Programledaren anländer 5 minuter innan direktsändningen börjar, och då har dem ännu inte lyckats transformera videon till riktigt format(som btw inte lyckades förrän 5 min efter att sändningen egentligen var slut). Själva intervjun blir avbruten ett antal gånger av flummiga högljudda medarbetare som skuttar in och ut av bild, plötsligt byter vi programledare utan förklaring - ja, allt var ganska oplanerat kan man säga! Dessutom ville programledaren prompt att jag skulle dela ut min personliga facebook och emailadress till alla tv-tittare, när jag svarar att dem är privata skämtar han till det med att påstå att jag är en väldigt konservativ kvinna (What?) Men ack så underhållande och kul, nu har vi ju faktiskt lärt oss TV-Grönklitt är mer seriöst än kanal 55, Nicaragua - även om den faktiskt sänder ut till hälften av Nicaraguas befolkning.

Dagen efter påbörjades vår bussresa neråt på kontinenten! Första stopp San José, Costa Rica - och sjäääälvklart har någon liten luring snappat till sig min plånbok (med körkort & visakort x2) under sista bussetappen, vilket gör att vi måste tillbringa mestadels av våra 8 timmar i huvudstaden med att skriva rapporter på polisstationen *hipphurra* Kan dock rekommendera tica-polis framför den i Belize, Nicaragua och Panama, börjar ju bli rutinerad!

Nu är vi framme i Panama City efter 40 timmar spenderat på en buss av de senaste 48. I morgon flyger vi till Cartagena, Colombia och äventyret har börjat - vilket betyder att jag och Espen dansar äventyrsdansen.

13 viktiga funfacts!

Lär känna den Nicaraguanska kulturen med dessa 13 nogranna observerade funfacts!  

• Det är helt socialt accepterat att kalla varandra för tjockis - även om du inte känner personen ifråga.
• Man är dödsdömd om man inte kan vissla; utan denna egenskap kan man nämligen inte stoppa bussen och får på så vis sitta kvar till sista stopp (vilket gör visselfattiga Espen och mig själv till en dårlig kombination). 
• Alla cyklar extremt hjulbent eftersom  man är van vid alltid ha en person på det hemmasnickrade extrasätet man har mellan sadeln och styret.
• Om man använder ett linne som inte klistrar sig som ett svettigt korvskinn om kroppen och var enda liten valk betyder det att man är gravid.
• För att få arbeta som gatuförsäljare måste man genomgå ett särskilt röstprov där man bedömer hur gott rösten skär genom bl.a. ljudet av en bussmotor, betongväggar och vulkanutbrott. 
• På karibiska kusten i Nicaragua firar man "palo de mayo" vilket betyder majstång, denna symboliserar mannens könsorgan och är en hyllest till jordens fruktbarhet. Man klär in majstången i blad och blommor och dansar runt den... ringer det en klocka någon?
• Det mest prestigefyllda yrket är valfri anställning på stans supermercado eftersom de har aircondition.
• För att dölja sitt undvikbara svett som man samlar på sig under en dag använder man, i motsättning till skandinavisk filosofi, två lager kläder i stället(!!!) då ser man ju inte hur svettigt lager nr ett är.
• "Dörrtörskelpar" är ett vanligt fenomen bland ungdomen; tjejen får inte gå ut, och killen får inte komma in, därför sitter man på dörrtörskeln och det går tydligen lika bra det.
• En vanlig färsk nicaraguansk födelsedagstårta (köpt på ett bageri) har minst 12 färger och ett hållbarhetsdatum på ca 4 månader.
• Man producerar något av världens bästa kaffe, men när man beställer en kaffe i den egna kaffehuvudstaden Matagalpa får man serverat en påse snabbkaffe och en kopp med varmt vatten. Hipp hurra för globalisering!
• I stället för att ha dödsannonser i tidningen har man en raggarbil med massiva högtalare som fluffar runt i staden och annonserar på glad reklamspanska vem som gått bort.
• I stället för att bromsa i en korsning tutar man ca 50 m från korsningen och räknar med att varenda tänkbara fara har hört ditt tut, på så vis blir det en sparar man en massa bromsande under en arbetsdag som taxichaufför (gäller även cyklar och deras plingor).

Cockadudlidu!

                                                                                                               "The Gimp"

Vi har en kompis her i leon ved navn jeff, som har innført cockfighting som sin regelmessige søndags aktivitet. Cockfighting er da 2 haner som slåss til døden i et bur omringet av tilskuere, til stor jubel. Denne aktiviteten er heldigvis ikke tillatt i norge, men her i leon er det ikke bare tillatt men det reklameres for også. Etter en stund med overtaling så fulgte jeg da til slutt med på denne ”hanekampen” og fikk som følger en opplevelse jeg sent vil glemme.

Regler:  2 minutters runder, kamp til døden, en dommer som hisser opp hanene med en annen hane som er ikledd en slags lӕrhåndveske ”the gimp”, og henger på en knagg i ringen. og under kampens forløp, om så tilfelle en av ”utøverne” skulle besvime så tar dommeren opp hanen og suger opp blodet gjennom halsen dens slik at den skal våkne opp og vӕre fit for fight igjen.

Jeg gikk inn i dette med  et ganske så åpent sinn, jeg har lӕrt at om man skal oppleve alle aspekter av kulturen i et land kan man ikke vӕre hårsår. Og at man ikke kan komme inn som turist og påpeke at det og det er feil; forskjellige kulturer er forskjellige kulturer.

That being said. Jeg fant fort ut at cockfighting ikke var noe for meg. Det var like barbarisk som det jeg hadde forestilt meg, Mellom dommerne som ropte ut skjellsord vӕrt tredje sekund for å hisse opp hanene, ”the gimp”, og dracula gjenopplivelsesprosessen, så satt jeg igjen med en vond bismak i munnen av skam, og sympati.

Men uansett om jeg aldri kan se en hane i øynene igjen etter dette, så takker jeg jeff for denne opplevelsen, og håper med hele mitt hjerte at denne aktiviteten får sine restriksjoner også her i landet.  

Baak baketi baak: we shall overcome